Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Brackan“. Skiss af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Brackan».
Skiss af ANNA WAHLENBERC.
te i den eleganta entréen, som nästan såg ut som
ett rum med sin brysselmatta, sina rörstolar, sin
stora spegel och sin elektriska belysning, stod Olle
Söderholm och väntade.
Han hade sagt sitt namn åt den lilla nätta
husjungfrun i hvita förklädet och spetsmössan och undrade nu
hvem som skulle komma i dörren, jungfrun för att be
honom stiga in, eller Nisse Lundman själf för att
välkomna honom, ty att husets herre var hemma såg han
på bäfverpälsen, som upptog en af hängarna.
Lundman och han hade en tid varit mycket intima
vänner. Det var då, när de sutto på skeppsklarerarkontor
tillsammans och tillbringade all sin lediga tid i hvarandras
sällskap, spelade billard, gingo på varietéer och hade
småaffärer ihop. Sedan de skilts åt hade likväl deras öden
tett sig ganska olika. Lundman, som aldrig lyckats
tillägna sig någon gedignare skolbildning och i vissa fall var
en smula inskränkt, så att han till och med kunde bli
utsatt för drift af kamraterna, hade emellertid ett briljant
affärsgeni och steg oupphörligt från det ena trappsteget
till det andra inom den merkantila världen, tills han
slutligen nådde sin nuvarande bemärkta och förmånliga
ställning som direktör för ett vinstgifvande grufbolag. Men
Söderholm hade icke haft samma ihållande tur. Han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
