Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Brackan“. Skiss af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var inte första gången han märkte huru vännerna
vände bort ansiktet på samma gång som lyckan, men det
grep honom lika djupt för hvar gång. Och Nisse
Lundman hade han ändå inte trott vara en sådan bracka.
Då och då gjorde han ett par svaga försök att
urskulda honom. Kanske det varit någon mycket viktig
affär han höll på att göra upp, som hade hindrat honom
att ta emot.
Men då hade han väl ändå kunnat gå ifrån ett
ögonblick. Nej, han var en bracka!
Nå, kanske han väckts ur sin middagsslummer och
blifvit ilsken.
Men man behandlar väl inte en gammal god vän
nonchalant för det. Nej, han var en bracka!
Olle Söderholm gick i bittra tankar af och an på
gatorna. Han hade haft flera ärenden att uträtta liknande
det hos direktör Lundman, men han gitte inte utsätta sig
för några vidare förödmjukelser den kvällen, och slutligen
vände han halft omedvetet s;na steg mot en nyöppnad
ölkneipe, där han då och då brukade tillbringa en
aftonstund, och där han alltid visste sig skola träffa bekanta.
De bägge artisterna, som dekorerat ölstugan, och hvilka
hörde till hans umgänge sutto där nämligen hvarenda
kväll och höllo mottagning Aldrig var det tomt vid
deras bord, och sejdlarna vandrade flitigt mellan det och
ölkranarna.
Då Olle Söderholm kom in sutto de där också som
vanligt tillsammans med några andra glada gossar och han
blef mycket vänligt välkomnad. En seidel stod
ögon-b’ickligen framför honom, cigarrer räcktes fram och skämt
haglade från alla sidor af bordet. Stämningen var
uppspelt, ty man var i färd med att berätta historier. Det
ena å propos’et gaf det andra och skrattsalfvorna ville
aldrig tystna. Man kände sig som kamrater, hjärtevänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
