Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vilsen i skog. En historia från Ryssland af Eugen Hemberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fortsatte naturens genius. »Har du däraf något lärt, så
väl dig. *
Fjärran ifrån hör jag hornstötar och bösskott och mitt
öga ser flammande tjärbloss. Man söker dig, den rätta
vägen skall du finna. Farväl!»–
Då genomilades min kropp liksom af frossbrytning,
och näktergalssången förstummades. Bössan hade glidit
ner från mitt sköte, och min fjäderprydda hatt låg på
marken.
»Borta, borta, du väna väsen, men är väl detta
dröm eller verklighet?»
Hon var försvunnen, naturens undersköna genius, men
riddarborgen i eld stod kvar, och den underbara parken
glödde fortfarande i fosforescensens blågula glans.
Hade vindens fina blomsterrefvor vindat sig upp mellan
verklighetens vildrosstånd ?
Jag fattade bössa och hatt samt kastade räfven öfver
ryggen.
»Rakt framåt till Garyns strand,» ljöd en röst i
mitt inre.
Framåt, tvärt igenom den glimmande parken! Fornade
lysvedsgrenar föllo brakande till marken, kvistarna glödde,
kärrvattnet stänkte omkring och vedsplintar yrde likt
eldflugor vid fotens tramp.
Allt längre gick färden, feslottet med sin eldpark
var försvunnet, åter rådde mörker öfver torrländ tallmo.
Då sänkte sig marken, genom mörkret såg jag Garyns
flöde; du sköna Garyn, du räddande, vägvisande flod i
nödens stund! Jag följde hans lopp. Då förnummos
hornstötar i fjärran. Jag svarade med skott, och innan
timmen var förliden, satt jag välbehållen i sadeln. Men nattens
händelser knyta sig till Garynflodens strand och därför
älskar jag denna flod i mina minnen. — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
