- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1899 /
128

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kamrater. Novell af Thore Blanche

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

öfver bröstet, med spetsiga armbågar och långa, tunna
fingrar, som flögo öfver papperet som benen af någon
ofantlig insekt.

Man var just vid slutet af ett kvartal. Det var mycket
att göra och då det led fram mot middagen, stod
publiken i kö utanför kassan. Blom arbetade för två. Han
lät ett fullständigt regn af kvitton falla ned framför sitt
biträde, slungande dem konstfärdigt så att de seglade som
hvita fåglar i luften. Med en försmädlig min konstaterade
han, att hon icke hann följa med, gick upprepade gånger
fram till henne, brummade halfhögt och knäppte med
fingrarna.

Den stackars flickan, som arbetade som om det gällt
lifvet, blef till slut så nervös, att hon var nära att brista
i gråt. Då klockan slog tre och banken stängdes, sjönk
hon ihop på sin stol som en trasa. Hon var mycket
blek och hela hennes kropp skakade.

Bokhållaren betraktade henne med en känsla af grym
tillfredsställelse. Se där en, som han kunde plåga!

Några dagar in på det nya kvartalet, då det var
mindre att göra, togo de gamla skämten med honom på
nytt sin början. En af kamraterna kom fram, slog honom
vänskapligt på axeln och skulle just fästa en papperslapp
under hans rockkrage. I detsamma såg fröken upp. Hon
såg så förvånad ut, att kamraten blef helt röd. Han
stammade några ord och drog sig tillbaka.

För tusan, det var icke roligt längre, då man hade
fruntimmer i närheten!

Och så småningom upphörde upptågen af sig själft.
Man fann det vara olämpligt att drifva med en kamrat i
närvaro af en kvinna. Man nedsatte yrket i hennes ögon.
En stor bank var en allvarlig inrättning och icke någon
lekstuga. Några månader därefter hade man alldeles glömt
bort, att bokhållaren Blom någonsin utgjort ett tacksamt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1899/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free