- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1899 /
136

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kamrater. Novell af Thore Blanche

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

THORE BLANCHE.

gänge kände han henne icke mera än första dagen. Han
visste icke, om hon hade föräldrar i lifvet, systrar, bröder
eller slägtingar, hur hon bodde, icke ens hvar hon bodde.
Var det verkligen möjligt, att tvenne människor, som
träffades dagligen, kunde förblifva så fullständigt främmande
för hvarandra?

Hon var olik alla andra kvinnor, *som han lärt känna
och som han nalkats med en bestämd afsikt.
Besynnerligt! Det fanns sålunda olika sorters kvinnor, kvinnor
med ett helt annat mål i lifvet än att älska och älskas,
med andra uppgifter, andra tankar, andra känslor och som
också väckte helt andra känslor till lif.

Andra känslor? Rättare sagdt, inga alls!

Hur olyckligt, hur förfärligt, hur ödsligt!

Voro de medvetna om sin olycka, ledo de däraf
under långa kvällar, under långa, ensamma nätter? Eller
resignerade de, voro de belåtna med sin värld, tröstade
de sig med att icke alla kvinnor kunna blifva gifta och
att så få äktenskap äro lyckliga?

Säkerligen: det fanns en tid för lidandet liksom för
resignationen!

Fröken Rydbeck resignerade. Han såg det på hennes
lugna ögon, han hörde det på hennes likgiltiga röst, han
kände det på hennes sätt, hela den luft, som omgaf henne
liksom med ett skal: en torr höstluft på bergen, innan
snön kommer, hård, klar, spröd som glas.

Och bokhållaren började visa henne små
uppmärksamheter, små artigheter, dessa obetydliga tjänster kamrater
emellan, hvilka stå på god fot med hvarandra. Hon
tackade honom vänligt.

En morgon hade han med sig en vacker ros, som
han gaf henne. Hon rodnade lätt och ställde rosen i ett
vattenglas på pulpeten. Då hon i tankarna tog upp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1899/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free