Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kamrater. Novell af Thore Blanche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som han lade upp nya till hvarje årsskifte, voro alldeles
desamma, lika stora, lika tunga, med samma pärmar,
samma inskrifter i guld på röd botten. Det skulle finnas
ett hugg i pulpetlocket, som uppstått därigenom att han
tappat saxen, då han skulle vända sig mot Westerberg,
den skojaren, som ville fästa ett pappersark på hans rygg.
Mycket riktigt! Där var det!
Gode Gud — Westerberg, kamraterna! Westerberg
var död för många år sedan, uppsliten, slut i förtid,
kamraterna voro andra: några döda, några afskedade, några
befordrade till förmånligare platser i andra banker, de
öfriga gamla liksom han själf.
Han såg sig förvånad omkring. Han kände icke igen
dem. Hvad de sågo skröpliga ut, där de gingo fram och
tillbaka som maskiner, togo samma steg, gjorde samma
rörelser, vände sig om, satte sig ned på samma sätt som
för femton, tjugu, tjugufem år tillbaka.
Utan att tänka på det bläddrade han fram och åter
i sina böcker. Så många främmande namn, namn som
han aldrig tyckte sig ha hört, namn, som saknades under
sina nummer och som ovillkorligen borde finnas där!
Och en ångest grep honom. Det blef mörkt för
hans ögon. Det föreföll honom, som om han varit
om-gifven af vålnader, som om hela hans ensamma, tomma,
glädjelösa tillvaro passerade förbi honom vid denna pulpet,
där han tillbragt sitt lif. Och han sträckte ut sina händer
för att gripa fast i denna försvunna ungdom, som
ödelagts där han nu satt, inom ett område af endast några
kvadratfot och som syntes honom icke kunna vara långt
borta.
Han ryckte till vid ljudet af sitt namn. Kassörskan
såg frågande på honom. Hon hade skjutit glasögonen
upp i pannan.
Och med sin torra röst sade hon:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
