Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några minnen af August Blanche af Anna A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi skakade hand och slogo oss så ned i en soffa.
»Så att ni ändå verkligen var en dam och en fru
till på köpet,» sade Blanche och fixerade mig så skarpt
det var honom möjligt. »Jag har hela tiden trott er vara
eri ung man, men det gör detsamma, snille är genus
neutrum.»
Det senaste uttrycket var snillrikt, och jag ser ännu
så väl, hur Blanche såg ut, när han sade det.
»Men nu skall jag be att få betala det där gamla
honoraret,» sade han, tog fram en gammaldags plånbok
och lade upp fem splitternya gula tioriksdalersedlar —
det första »större» honorar, jag dittills fått.
Han bjöd mig ut till sin Malmgård, och några dagar
efter hans besök, åkte jag dit i omnibus, i sällskap med
en väninna. Jag minns som från i går den vackra,
egendomliga bostaden. Matsalen, med de gröna gardinerna,
biblioteket och förmaket, där Blanche satt vid pianot.
Det var som om man befunnit sig ombord på en första
klassens ångare, tyckte jag, men utanför var intet haf,
bara blommor och grönt.
Vi voro uppe på altanen i det gamla trädet och sågo
hela Stockholm för våra fötter, men just i detsamma kom
en annan gäst. Det var Vilhelm v. Braun.
Blanches Malmgård med sina rosor ligger som en dröm
i mitt minne. Från jorden är det, som mycket annat,
försvunnet.
Hvad är det som blifver?
Det ädla, du verkat, det goda, det sköna, du tänkt,
det dör ej med dig, du som arf det åt »släkten» har skänkt.
Anna A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
