Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En episod. Dikt af Esaias Collin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yrvaken prasslade emellanåt
en fågel uti väggens vildvinsranka,
och genom öppen ruta, daggigt våt,
.smög kvällens skugga öfver golfvets planka.
Men allt som tiden led, vid fyllda krus
fick stämningen sin färg af forna fester,
och lika nattens fjärlar kring vårt ljus
flög talet fladdrande bland muntra gäster.
För månget minne tömdes glas på glas,
och under sång gled timma bort på timma.
Bland unga röster gällt en sprucken bas
ljöd likt flyttfågelns skri ur höstlig dimma.
Afsiktligt eller ej — men ingen än
med något ord åt oviss framtid syftat,
då jag steg upp och talte för vår vän
och dagar, hvilkas förlåt ingen lyftat. —
En ordlek kanske blott med färgers spel,
som lånte glansen af en flyktig stämning,
dock af en känsla född, som gaf sig hel
i afskedsstundens tragiska beklämning. —
Allt lif var blott ett ödets tärningkast,
arbetet själft var arbetets belöning;
den vänskap, som trots tid och rum stod fast,
allena värd vår lefnad ge försköning . . .
Jag fick applåder. Tyngre vägde dock
för mig en tryckning af två magra händer,
en tår, som föll ur skrynkligt ögonlock
att stanna glimmande på dukens ränder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
