Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Århundradet 1800—1900 - Requiem af Ellen Key. Med en teckning af Tyra Kleen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har ej varit den att välja sitt arbete, endast den, att
öfverallt kunna slafva under hvad arbete som helst; endast den,
att öfverallt kunna söka arbete utan att finna det!
En realism utan idealitet har kännetecknat din tid,
och dess sista, liksom dess första, årtionden hafva dessutom
präglats af den brutala reaktionen mot alla mina
upplysnings- och frihetstankar.
Det var under kejsarörnarnas tecken, du tog dina
första steg; en egoism utan like blef den lifsprincip, du då
lärde och sedan genomförde. En hvar för sig och makten
för den starkaste — detta har varit din lösen och den
har ledt till allas själfviska isolering. Hos individer, kön,
klasser, partier och nationer — öfverallt har du främjat
krafternas täflingskamp för det oskönaste af alla begär:
penningförvärfvets. Det är ytterst detta, som gjort Europa
till ett läger, från hvilket militarismen nu hotar
samhällsordning och samhällsmoral; där de unga krafterna tagas
från det produktiva arbetet och där vetenskapen
mångfaldigat förstörelsemedlen. Det är för ekonomiska intressens
skydd, ej för de förtrycktas egen skull, en stormakt
stundom uppträder som ett mindre folks »räddare»; det är
för ekonomiska intressesferers vidgande, europeiska stater
börja orättrådiga och grymma krig mot andra världsdelars
folk, riktande sig med deras områden, deras alster, deras
arbetskraft. Du lämnar nu människorna stående emot
hvarandra, med ögonen blodsprängda af vinstbegär och
krigslust, medan jag genom känslofulla tårar gjorde deras ögon
klarseende för hvarandras lidanden och för en skönare
framtid genom allas förbrödring!
Den talandes stämma slocknade i en snyftning. Nu
reste sig det sjuttonde århundradet ur sin högkarmade stol
och skred i sin styfva hofdräkt med förnäma later mot
den sist talande.
— Det förvånar mig, yttrade det sjuttonde århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
