Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Århundradet 1800—1900 - Requiem af Ellen Key. Med en teckning af Tyra Kleen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
ÅRHUNDRAbET 180 0—1Ö0Ö.
områden för människans arbete och hennes ande. Du har
funnit lagar för jordklotet och stoftgrandet, för stjärnan och
blodkroppen, för solen och cellen. Luft och vatten, ljus
och värme, elektriska strömmar och explosiva gaser — alla
har du tämt till människans lydiga tjänare. De starkaste
som de finaste maskiner har du satt i rörelse för att fylla
hennes behof. Tidens och rummets begrepp har du
omvandlat genom snabbheten i förflyttningen på de nya vägar,
där den fysiska och psykiska samfärdseln försiggår. Du
har vidgat synens och hörselns sferer; du har funnit nya
medel att bevara och mångdubbla sinnesintrycken; du har
satt gränser för smärtan, för sjukdomen, för döden; du
har mångfaldigat människans njutnings- och bildningsmedel.
Men . . . Men min syster, äfven jag skapade och jag
skapade med glans och jubel. Äfven jag arbetade men glömde
ej därför att skämta och att sjunga! Hvarje ny sanning,
jag upptäckte, blef äfven en ny skönhet, när min hand
vidrörde den. Mina stora söner voro gudalika i styrka, i
snille, och omkring dem blef hela släktet starkare och
skönare. Men genom dig hafva människorna själfva, deras
verk och deras tankar blifvit förfulade eller fördystrade.
Du har sammanpackat dem i storstäderna, du har
öfverallt sammanpressat dem till en samverkan, hvilken förflackat
och förytligat dem. Under ditt välde ljöd ropet: ve den
ensamme! Ty den ensamme blef den öfvervunne. Din
vandringslust har stört hemmens, din arbetsdelning arbetets
skönhet; din förvärfsfeber har hindrat hvilans, din
utjäm-ningsifver skönhetens njutning. Du har låtit penningväldet
förbruka och förslösa snillena, liksom du förbrukat och
förslösat den öfriga naturens skönheter och rikedomar.
Intet sekel har ägt din makt Men du har försmått —
eller ej förmått — bruka denna din makt för att skapa
lycka. Du har tvärtom, genom att mångfaldiga människans
beröring med andra människor, stegrat hennes kval, ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
