Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Århundradet 1800—1900 - Requiem af Ellen Key. Med en teckning af Tyra Kleen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag har tvärtom lärt människorna att intet vänta af
revolutionen, men däremot allt af evolutionen, hvarunder
tingen och de själfva långsamt omdanas. Den inre
frigörelsen, ej blott den yttre befrielsen, skall skapa ett
lyckligare släkte .. .
— Frigör det då först från egoismen, sade det
sjuttonde århundradet högdraget.
— Minst af allt, genmälde det nittonde århundradet.
Det är min ära att egoismen slutligen blifvit erkänd som
ett oumbärligt lifsvärde, medan du och dina likar fördömde
— men följde! — dess ingifvelser. Jag hycklade ej som
du, jag hädade ej som det adertonde århundradet. Jag
har forskat och förstått. Men därunder har jag äfven
drömt. Maktstriden mellan de inånga olika slagen af
egoism — nationernas, klassernas, könens — hvilken pågått
under min tid, har varit nödvändig för att undergräfva
hela den samhällsbyggnad, seklerna utifrån uppfört. Jag
har skapat medvetandet att man nu måste bygga inifrån
utåt, låta själens kraf blifva afgörande för det nya
samhällets daning! Därför har jag fört kapitalismen,
militaris-men och parlamentarismen till deras kulmen, liksom
föregående sekler förde kungadömets och kyrkans välde — ty
från höjdpunkten är det, nedstigandet börjar! Under nitton
hundra år hafven I, systrar, förgäfves lofvat omskapa
tillvaron genom offervilligheten. Jag har öppet vågat bruka
själfviskheten som nydanare: själfviskheten, hvilken börjar
med att ställa makt mot makt, men slutar med att häfda
rätt mot rätt! Icke af tillfälliga kärlekshandlingar, nej, af
en följriktig rättsutjämning har jag lärt mänskligheten att
vänta förnyelsen. Först sedan medkänslan blifvit förmäld
med själfkänslan, föddes min tids stora tanke, solidariteten,
den fullkomliga enheten mellan hvar särskild individs och
alla andra individers lifsintressen. Visserligen är det sant,
att den skapat nya lidanden, men äfven nya, för er alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
