Åter öfver östervågen
ljuda dystra sorgebud.
Finlands folk bär sorg i hågen,
Finlands folk bär sorgeskrud.

Tsarens hand så tung sig lade
på dess framtid, nyss så ljus.
Hvad hans fäder uppbyggt hade
lade han i stoft och grus.

Finland, ack, hur många gånger
har ej ljudit detta namn
uti våra skalders sånger,
ristats in i häfdens famn!

Trofast stod du vid vår sida
trofast så i lust som nöd.
Gällde kämpa, gällde lida,
vår du var i lif och död.

När kung Carols segerbana
vid Pultava gränsen fann,
kring din sönderskjutna fana
stod du kvar till sista man,

stred med oss på Lützens slätter,
delade vår fröjd och sorg,
både segrar och reträtter,
grät med oss vid Sveaborg. —