Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rätta ärendet. Skiss af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flickan, Nanny, som gick på ritkursen, var familjens snille
och skulle bli artist.
Bli artist! Snyggt, när ens mor är sin egen jungfru!
Nå, som sagdt, ännu hade de inte hängt på. Men
de skickade så misstänkt ofta upp Nanny i alla möjliga
ärender. (Till råga på olyckan var hon också hans
guddotter.) Än blef han bjuden på ett litet spelparti, än ville
hennes far ha en upplysning i någon praktisk fråga, än
önskade de låna en bok, än måste morbror (han hade
råkat vara gift med fru Borggrens syster) smaka på äpplen,
som de fått i present från släktingar på landet. Och han
erinrade sig att sist han mötte sin svägerska på gatan hade
hon sett så eländigt mager och blek och fattig och
bedjande ut. Hon hade bestämdt fått väder af pengarna, hon
med. Rätt som det var hade han henne nog här.
Det var alldeles som om han haft någon slags
anings-förmåga, ty just som han på detta sätt satt och hade
bekymmer för sina släktingar, ringde det, en ungdomlig röst
frågade om morbror var hemma, och ögonblicket därpå
tittade Nanny in i rummet.
Det var en liten burrhårig, friskhyad flicka med ett
par mörka, lifliga ögon, hvilka dock ibland kunde stå stilla
och få så märkvärdigt känslofulla uttryck. Och särskildt
i dag stodo de ofta stilla. Hon var sig inte riktigt lik.
Annars brukade hon fara omkring som ett yrväder, nojsa
och skratta och prata om allt möjligt. Men nu kom hon
helt stilla och satte sig bredvid gudfadern på den
oupptagna stolen vid fönstret och frågade saktmodigt hur han
mådde. När hennes mor träffade honom på gatan härom
dagen hade han sagt att han icke mådde riktigt väl utan
tänkte på att fara till någon brunnsort till sommaren.
»Seså,» sade den gamla prokuratorn för sig själf, »nu
har jag ställt vackert till åt mig!»
Han hade talat om brunnsresan, ^därför att de skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
