Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommardagar. Fragment af en ofullbordad roman af Hjalmar Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sommardagar, lyckodagar, blåklint i den gula rågen . . .
Det var nära vid skördetiden, och Martin gick på
vägen med sin moder, och Maria gick på hennes andra
sida och tog då och då en blåklint ur rågen. Men modern
hade en skär klädning och en halmhatt med stora brätten,
och hon talade med dem om människorna och världen och
om Gud.
»Ser du, Martin,» sade hon, »där står just det tunga
och det lätta axet, som vi läste om här om dagen i
bersån. Du minns, det fulla axet, som böjde sitt hufvud
så djupt mot jorden, därför att det hade så många
sädeskorn att bära på. Men sädeskornen mal man till mjöl i
kvarnen, och af mjölet bakar man bröd, och brödet är
godt att äta när man är hungrig. Men det tomma axet
är till ingen nytta; bonden kastar bort det eller ger det
åt sin häst att tugga på, och det blir hästen inte fetare
af. Och ändå reser det sig så stolt i höjden och ser
ned på de andra axen, som stå och bocka sig rundt
omkring.»
Och modern bröt af det stolta, lätta axet och visade
Martin att det var alldeles tomt.
»Sådana äro många bland människorna,» sade hon.
»Det kommer du att få se när du blir stor. Då får du
också se människor, som gå och hänga med hufvudet för
att man skall tro, att de höra till de fulla axen. Men de
äro just de alla tommaste.
»Men ni skall också komma ihåg, barn, att det inte
tillhör er att afgöra, hvarken nu eller när ni bli stora,
om en människa hör till de fulla eller de tomma axen.
Sådant kan en människa aldrig riktigt veta om en annan.
Det vet bara Gud.»
Då modern talade med Martin om Gud, kände han
sig på en gång högtidlig och litet generad, ungefär som
7. — Svea 1900.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
