Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En äfventyrlig affär. Bondhistoria af John Johnson. Med 2 bilder av Osc. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klockstaplar, runstenar och dylikt, till endast bofasta, men
karakteristiska gamla gubbar och käringar, samlades i
skizz-böcker; lösöre däremot köptes, om det var i de bägge
herrarnas smak. Nätterna tillbringades naturligtvis äfven, efter
aftal, i bondgårdarna.
Så en natt bodde de bägge herrarna i en stuga, där
de fått bästa rummet upplåtet åt sig, ty de betalade
naturvis hvad som begärdes vid uppgörelsen, utan att pruta.
Och detta gaf dem hos »utsocknes» ett visst förtroende
där de ej voro kända, ty annars hade de nog inte »fått
hus» någonstädes, med eget rum, oklanderlig bädd etc.,
det senare var hvad som egentligen hölls mest på; med
allt annat var det däremot »ej så noga».
Men att de båda »drifvarna» voro allmänt
medborgerligt förtroende förlustiga, om inte mer än så, det troddes
af värd och värdinna i den bondgård de resande vid tiden
för vår historia gästade.
Gamle baron hade under sina fotresor alltid en gammal
»silfverrofva», ett så kalladt spindelur, med dubbla boetter,
löst i fickan. Och detta buro han och sonen ömsevis!
Sedan de på morgonen stigit upp och gjort toalett,
stoppade unge baron »reliken» på sig, utan vidare, där den
låg på ett bord — han hade själf lagt den där kvällen förut.
En stund efteråt blef »den gamle» varse en annan
»silfverrofva», lik sin egen, och utan att säga ett ord
stoppade han denna på sig, för att ej glömma den, ty att
den ej var hans, kom han i hastigheten att förbise. Sonen
var dessutom ej inne i rummet för tillfället.
Och så bar det i väg med de resande, fortfarande på
»apostlahästarna», landsvägen framåt. Tack och farväl hade
de sagt, och likviden för rummet var betald redan kvällen
förut. Sitt incognito hade de dock behållit. Och att det
inte heller tjänade till mycket att presentera sig på dylika
resor, det visste den äldre, han skulle i så fall helt enkelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
