Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En äfventyrlig affär. Bondhistoria af John Johnson. Med 2 bilder av Osc. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han såg sin värds medgörlighet och tänkte på hvad födan
kostade åt kvigkalfven, innan denne blef stor och kunde
mjölkas.
»Nåja, det går jag in på,» svarade baronen liberalt.
Och därmed var affären uppgjord och alla parterna nöjda.
Men »tian» ville bonden ej ha, ty det var »syndapengar»,
sa’ han. Ty han var rädd för att historien om »urklocka»
skulle komma »ut», hemma i hans socken. Och det tyckte
såväl bonden som fjär’sman var liksom genant för dem.–
Efter »middan» skumpade de bägge landtmännen vid
bästa humör åter i väg hemåt sitt.
»Ja, vi kan vara gla’a, att baronen han va’ en så’n
’nedrig’ kar’, så han bjö’ oss näfven och ba oss välkomna,
så som vi, i vårat oförstånd, buri’ oss åt emot’en,» sa
bonden på hemvägen. — »Men si hur han lät lura sig på byte’
med mi’ ’urklocka’ och hans, de ä ändå för obegripligt,»
fortfor han. — »Men se, saka va’ i alla fall den, att han ville
af na från början! Kanske verke’ va’ åf rent gull, som kanske
låg på diamantstenar, för de’ stog j Rubis och nå’ anna’
Utländskt’ i poätten, som ja aldri begrep mig på, men
som nog han förstog. Men på ’latin’ va’ de inte, för de
va’ inte så’na ’ol’, som i de gamle psalmböckera,» fortsatte
bond’, med en knyck på nacken. — »A, ja borde ha fråg’t
våran ’körkherre’ te råds först, inna jag bytt bort verke’,
fast ett hjul fattades i de\» slöt 01’ Anderso’, liksom
ångerköpt.
»Ja, ja, kanske de’!» sa’ fjär’sman. »Men en
förfas-lit ’nedrig’ karl va’ baronen i alla fall, alldeles som om vi
varit hans ’gelikar’,» sade han. — — —
Och desamma tyckte nog »Alfverstamärra», som stått i
spiltan intill en racehingst, ty hon kråmade sig och fnös
och »hoppa’ hare, värre*, nästan i hvart steg på hemvägen.
Och mätt var hon ock med besked det hördes på henne!
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
