Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från årets konstlif. Några anteckningar af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEORG NORDENSVAN.
endast ovilligt andra bland våra konstnärer än dem som
gå den officielt anlagda, upptrampade vägen — de andra
äro partimän och deras konst är kotterikonst, medan ej
ens de mest intransigeanta bland de konservative äro
partiska, nej gud bevars, de stå utom allt hvad partier heter,
och de äro endast fosterländska. De äro som den norska
vänsterns ytterlighetsmän, de äro så hjärtans gärna med
om fred, förlikning och uppgörelse i godo — om de blott
få styra ensamma och få allt så som de vilja ha det.
De hafva af omständigheterna blifvit tvungna, heter
det från höger-hållet, att sätta hårdt mot hårdt. I själfva
verket må man få lof att fråga hvem eller hvad som tvungit
dem. Om oppositionspartiets oförsonlighetspolitik varit
halsstarrig och retsam ibland, så är väl detta ingen orsak
för det parti, som bör representera den lugna besinningen,
att slå in på samma väg, särskildt vid ett sådant tillfälle,
då ett dylikt till vägagående endast kan leda till skada
för den svenska konstens framförande på en stor och
mellan-folklig utställning.
Medan konstalstringen i Sverige är sund, rik, full af
styrka och utvecklingskraft, så äro de rådande förhållandena
inom de’ fria (?) konsternas värld långt ifrån i allo
glädjande. Den som verkligen önskar en förbättring, kan ej
annat än bli upprörd vid blotta tanken på en och annan
sida af sakerna läge. Och så kan det hända, att äfven
han i sin harm går till öfverdrift i sin syn på tingen —
på den oenighet som råder, på de partisynpunkter, han
konstaterar. Man kan verkligen bli rätt missinodig och
utledsen och ibland känna sig böjd att önska de tider
tillbaka, då artisten skötte sitt arbete i lugn och fred — helst
långt utom Sveriges gränser — och då det hvarken fanns
»förbund» eller andra »föreningar» än gamla konstföreningen
— så vida man ej af intima meddelanden från den tidens
artister hade fått veta, att det ej var så afundsvärdt ställdt
då heller, hvarken med kamratandan eller med annat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
