Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från årets konstlif. Några anteckningar af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af de båda utställningarnas öfriga innehåll minnes
man med nöje rätt många nummer, exempelvis Julius
Kronbergs porträtt af konsul O. Ekman, där konstnärens
spetsiga penselföring och minutiösa modellering i förening
med en ej vanlig karakteristikens skärpa åstadkommit ett
litet helgjutet verk af sträng och fast hållning, fru Hanna
Paulis båda porträtt af generalkonsul J. W. Smitt och
fröken Ellen Key — båda med kraftigt grepp på
karakteren och liffull behandling, Zorns kvickt och bredt
upp-skizzerade porträtt af herr Olof Wijk, en målning som
dock skulle ha vunnit på mera fasthet i behandlingen —
Carl Larssons ytterst känsliga, i uppfattning liksom i
utförande rent af rörande vackra akvarell »Konvalescens»,
Karl Nordströms öfriga landskap med deras friska
frilufts-stämning och deras stort dekorerande hållning, Nils Kreugers
starka färgharmonier i de stockholmska vintermotiven och hans
alltid distinguerade pannåer, Acke Anderssons nästan visionära
bild af Topelius, gammal, halft slocknad redan, Gustaf
Ankarcronas karolintaflor men i vida högre grad hans
vintermotiv med snö i solsken från en gnistrande smällkall,
glasklar himmel. Med dessa motiv — »Vintersöndag»,
»Det bjällrar på gården» m. fl. — har Ancarkrona anslagit
en ny ton, funnit ett nytt och eget uttryck för den
nordiska vinterns friskhet och glädtighet, dess käcka
söndags-lynne.
Ungdomen gjorde sig på årets utställningar mera
gällande än hvad fallet varit på lång tid. Man har länge
frågat efter den och undrat, om den ej skulle infinna sig.
Nu har den kommit. Några verkligt betydande arbeten
ställde den visserligen ej fram men rätt många, som
inneburo goda löften. Där var Wilhelm Smiths lustiga, flott
målade lazzaron »Neroni», som fick tak öfver hufvudet
på Göteborgs museum, Pelle Svedlunds ganska stämningsfulla
studier från det gamla Briigge — af hvilka »Det stängda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
