Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från årets konstlif. Några anteckningar af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I kyrkotäflingen för Karlskrona blef operans arkitekt,
A. Anderberg, segervinnaren.
Arkitekterna ha för öfrigt under året haft fullt upp
att göra. Hvart annat hus i Stockholm omformas nu —
de som ej byggas nya från grunden •— och på vissa gator
promenerar stockholmaren mellan två byggnadsställningar,
hvar och en upptagande sin trottoar. Den husägare, som
ej bygger sitt hus nytt, anser sig åtminstone nödsakad att
pryda det med en eller flera höga gaflar — för ett par
årtionden sedan skulle det vara torn med kupoler och flöjlar i
alla hörn, nu ha gaflarna utträngt tornen utan att de alltid ha
mera raison d’étre än dessa. Och äfven då han ej består
några gaflar öfver takkanten, så måste han absolut måla
huset hvitt och fönsterramarna gröna — på samma gång
som han knackar bort bottenvåningens yttervägg och
stöder det hela på järnbalkar, så att husets murmassa ser ut
att hvila på intet, om ej på butikernas stora glasväggar.
Bländande hvit färg eller med en svag tillsats af gult
är på högsta modet, husen se ut att vara gjorda af krita,
de som ej verka frusen grädde — »frusen musik»
däremot verka ej alla våra nya hus, ty med harmonien är
det ej alltid rätt väl beställdt. Och hvad våra arkitekter
ej alltid bry sig om, det är att inkomponera de nya husen
i den omgifning, där de ställas — en i en stads arkitektur
ytterst betydelsefull sak. Ibland tyckas de rent af sträfva
till att få nybyggnaden att på möjligast brutala sätt bryta
ut ur ramen, att få den att skrika: »Se på mig, se inte
på något annat än mig, är jag inte grannare än mina
grannar, är jag inte grannast?»
Våra arkitekter få nu för tiden höra så mycket
lof-ord — af hvilka många äro utan all fråga välförtjänta —
att de verkligen kunna tåla att till omväxling få höra en
liten oartighet.
Utan att göra mig skyldig till oartigheter kan jag absolut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
