- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1900 /
170

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fosterländsk bragd. Ett norrlandsmotiv af Saxon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ni ha väl ej så ofta några gäster här?» sade jag.

»Anej, men då och då förirrar sig dock någon turist
hitåt. I sommar ha flera gått förbi här än något annat
år. Jag har gissat, att det stått något i någon
turist-beskrifning om den här leden.»

»Det är möjligt. Jag kommer i allt fall af en ren
händelse,» svarade jag, »och jag prisar min lyckliga stjärna,
som förde mig till denna odlingens utpost i ödemarken.»

Ett leende for öfver mannens drag — ett leende af
barnslig glädje, som sade: »Ja, jag är så lycklig öfver
mitt lilla hem, och det är så roligt att höra någon tycka
om det.» Han fann icke ord för denna sin känsla, men
det behöfdes icke heller. I sådana fall förstår man så
lätt ögonspråket. Jag tänkte också säga något i den
vägen, då hustrun kom och begynte duka.

Ärterna voro goda och välkokta, pannkakan ej blott
väl gräddad, utan också smakande så, att jag förstod att
min ankomst fört ett oknussladt kvantum både ägg och
grädde i »smeten».

»Man får en sådan varghunger, då man är ute och
rör sig,» sade jag, då hustrun kom in för att duka af,
pekande på de ringa kvarlefvorna af den stadgade portion
pannkaka hon serverat mig.

»Jag har tre där ute, som dagligen erinra mig därom,»
svarade hon med en blick mot köksdörren. »Och Gud
ske lof så länge man kan äta.»

»Det har ni rätt i.»

»Får det vara kaffe?» sporde hon.

»Ja, tack. Men ni och er man skola dricka det i
sällskap med mig så att jag får prata med er.»

»Tack! Jag har diskningen efter middagen, så jag
får inte tid ...»

»Jag tycker alltid, att det är så synd om er stackars
husmödrar, som aldrig skola slippa från spiseln. Egent-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1900/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free