- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1900 /
209

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Huru nordlandsfiskaren fick se Norges Konge af Margareta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

efter en knif. Den unge nordlandsfiskaren gaf akt därpå
och drog genast upp sin stora, hvassa fällknif och räckte
mig den. Och så fick min penna udd, och bekantskapen
var gjord.

»Hvad ni måtte älska ert Nordland,» sade jag. »Edra
ögon stråla ju, då ni talar därom.»

»Mine 0ien har idag set Norges konge — undrer
det dem da at de stråle?» sade han med ett leende.

o

»A, det måste ni berätta för oss!»

Och så täljde han oss, hur han fick se Norges konge.

»Jag kom till järnbanestationen och såg mig om efter
tåget till Trondhjem. Där stod ett närmast, och jag
undrade, om det inte måtte vara det, som skulle upp till
Nordlandet, och så sporde jag en konduktör om det var
Trondhjemståget. ’Nej, det är kongståget/ svarade han
mig. ’Kongståget? Är då kongen härr’ frågade jag
vidare. ’Jo, där går han. Kan ni se, hvem det är?’ —
Då såg jag kongen, såg, hvem det var, som var kong.
Det var ingen krona och ingen spira, som visade mig det.
Mina ögon sågo konungsligheten ändå. Kong Oscar
behöfver inte sätta en krona på sitt hufvud för att man
skall se, att han är konge. — Där stod en massa lårar
hopade, den ena på den andra. I ett huj stod jag på
den öfversta låren, och jag ryckte mössan från mitt hufvud

— och så hurrade jag. Kongen såg upp mot mig. Han
lyfte på sin hatt, och han log. Men då kom alla mössor
af, och jag var inte ensam, som hurrade. Aldrig har
jag hurrat så. Men så kände jag också, att det var
inifrån, som befallningen att hurra, kom.»

Han satt tyst ett ögonblick och såg ut genom
kupéfönstret. Hans ögon strålade, som om de alltjämt sågo
Norges konge. Så vände han sig till mig.

»Har di set kongen?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1900/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free