Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Huru nordlandsfiskaren fick se Norges Konge af Margareta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Han kanske kommer en vacker dag. Då vill ni
väl hurra för honom?»
Han log Han tyckte sig nog ej behöfva besvara
min fråga.
Så berättade jag för honom, huru kung Oscar
besjungit hafvet i en sång, som han kallat Östersjön. Kanske
han hade läst den? Jaså, inte? »Jag lärde mig den som
skolflicka. I Sverige läses den i skolorna landet rundt.
Om ni vill höra den, skall jag läsa den för er?»
Visst ville han höra.
Jag läste. Hur han lyssnade! Hur hans ögon hvilade
på mig! — Blicken mörknade: den talade om en känsla,
som jag inte kunde tyda.
»Kung Oscars vackra dikt borde öfverföras till norskan
och läsas i de norska skolorna, som den läses i de svenska,»
sade jag, då jag slutat läsningen.
»När kong Oscar vill besjunga det norska haf, då
skall hans dikt läsas i de norska skolorna, norr om fjällen
och söder, österut och väster — öfverallt där norskt mål
talas.»
Då förstod jag den mörka blicken i de grå ögonen.
Vi hade anländt till Atna station, och där måste vi
säga vår nordlandsfiskare farväl. Vi ämnade därifrån
företaga en fjällvandring. Han önskade oss god tur.
»Norge är ett land och Sverige ett annat,» sade han.
»Men vi äro kompanjoner, vi ha en sak gemensamt —
vi ha samma konge.»
En äldre herre, som tyst åhört vårt samtal, vände
sig till den unge nordlandsfiskaren:
»När ni blef så glad öfver att se Norges konge,
hvad skall ni då känna, när ni. får se kongarnes konge?»
»A där är ännu en sak vi ha gemensamt,» sade jag
och bjöd vår nordlandsfiskare farväl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
