Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Jean Bolinder, af Harald Wieselgren - Nils Månsson Mandelgren, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att vara samma vänliga, anspråkslösa person, som han
varit i de hårda dagarna. När förmögenheten räckte till,
lät han bygga sig ett hus för Stockholms prydande och
vände sig till svenska konstnärer af godt namn både för
husets byggande och för dess smyckande. »Bolinderska
huset» afbildades till och med i en engelsk arkitekttidning
med stora loford. Hemma och på resor i utlandet
uppköpte han stundom konstverk, utan att dock kunna räknas
till konstsamlare. Men hvar han var med, var han städse
beredd att »vänligt hjärta ge».
De tre bröderna gingo hädan, Per, Carl och Anton.
»Men jag får gå kvar,» klagade han vid Antons graf, då
sorgen ökade svagheten, så att den åttiofemårige, osist
kvarlefvande brodern måste anlita en brorsons stöd. Aret
därpå blef det Jeans lott att sluta sina ögon. Han fick
göra det i frid och i det lyckliga medvetande, att det
verk, han grundat, fortlefver utvecklingens friska lif under
ledning af Carl Gerhards son.
Jean Bolinder var född i Vaksala den 12 september
1813 och afled i Stockholm den 8 mars 1899. Han
jordfästes i Jakobs kyrka och följdes till grafven af sörjande
fränder och vänner, bland dem väl att märka de
hundratals arbetare, hvilka lärt älska hans person och vörda
hans minne.
H. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
