Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Karl Fredrik Wærn, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i hufvudstaden, ensam, arbetsam, vänsäll. Han hade vid
1877 års jubelfest mottagit filosofie doktorsvärdigheten
från Uppsala, han var hedersledamot af Kungl.
Vitterhets-Historie- och Antikvitetsakademien, ledamot af
Vetenskaps-och Landtbruksakademierna, och i brist af pension bar han
höga ordenstecken som minne från ämbetsmannatiden. Den
norska kraschanen hugfäste särskildt han verksamma
deltagande i förverkligandet af vattenvägen »Dalslands kanal»,
i hvars styrelse han ännu vid sin bortgång var ordförande.
Mer och mer lågmäld, talade Waern i riksdagen
endast för de närmast omgifvande i kammaren — och
för protokollet; tidningsreferenterna på läktaren lade ned
sina pennor. Men när man läste hans motioner och
yttranden, återfann man den gamle kämpen. Ännu 1899
yrkade han ordning och reda i statens bokföring och
ansåg statsöfverskotten böra föranleda skattelindringar.
Det är grymt af staten, sade han, att af dem, som lida
af de genom tullar framkallade dyra prisen på
förnödenhets-varor, uttaga skatter, som staten icke behöfver, och erinrade,
att »öfverflödiga inkomster föranleda lätt öfverflödiga
utgifter». Utförligt utreder han att skattelindring med
trygghet kan göras, ty öfverskottet i statskassan är icke
af tillfällig natur. Hans sista ord var en varning att till
riksdagens fåtaligt besökta sista plena förlägga besluten
om de viktigaste ärender.
En dag på sommaren 1898 firade Karl Fredrik Waern
och hans hustru, grefvinnan Augusta Lagerberg, på det
vackra Baldersnäs sitt guldbröllop, omgifna af
efterkommande, uppvaktade af arbetaretåg, af ortens folk, af
vänner från när och fjärran, så väl personligen som med
hundratals telegram. Konungen hade icke heller glömt
sin gamle rådgifvares högtidsdag. Det låg solig frid öfver
de gamles goda minnen, och de omgifvandes hyllning var
varm och glad. Ännu syntes Waern icke bruten af åren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
