Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingmarssönerna. Berättelse af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingmarssönerna.
Af Selma Lagerlöf.
I.
>4^) et var en ung karl, som gick och plöjde sitt träde
en sommarmorgon. Solen sken Ijufligt, gräset var
vått af dagg, och luften var så frisk, så att det kan inga
ord beskrifva. Hästarna voro smått yra af morgonluften
och drogo fram plogen som på lek. De hade en helt
annan lunk än den vanliga, karlen fick nära nog springa
för att kunna följa dem.
Jorden, som vändes upp af plogen, låg svartbrun och
sken af fukt och fetma, och han, som plöjde, gick och
gladde sig åt att snart få så* råg där. Han tänkte för sig
själf: »Hur kan det vara, att jag stundom gör mig så
svåra bekymmer och tycker, att det är tungt att lefva?
Kan det behöfvas något mer än solsken och vackert väder
för att vara säll som ett Guds barn i himmelen ?»
Det var en lång, ganska bred dal, som var rutad af
en massa gula och gulgröna sädesfält samt dessutom af
slagna klöfvervallar, af blommande potatisland och af små,
blåblommiga linåkrar, som öfversväfvades af en ofantlig
mängd hvita fjärilar. Och liksom för att göra allt
fullkomligt, reste sig midt på dalbottnen en mäktig, gammal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
