Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingmarssönerna. Berättelse af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte alltid jag tar det så lätt som i dag. När far och
farfar lefde, då hette det, att Ingmarerna hade lefvat så
länge i världen, att de visste hur vår Herre ville ha det,
och folk rent af tiggde dem, att de skulle regera öfver
socknen. De satte till både präst och klockare, de
bestämde både när älfven skulle rensas och hvar det skulle
byggas skolhus. Men mig frågar ingen till råds, och jag
har ingenting att bestämma öfver.
»I alla fall är det märkvärdigt hvad bekymmer kunna
kännas lätta att bära så här på morgonen, nu skulle jag
nästan kunna skratta åt alltsammans. Och ändå är jag rädd
för att det blir värre för mig till hösten än någonsin. Om
jag gör det jag nu tänker på, kommer hvarken prosten
eller häradshöfdingen att skaka hand med mig på kyrkvallen
om söndagen, och det ha de ändå hållit i med ända tills
nu. Jag blir inte en gång invald i fattigvårdsstyrelsen, och
aldrig kan jag tänka på att bli kyrkovärd.»
Aldrig går det så lätt att tänka, som då man går
så där och följer efter plogen fåra upp och fåra ned.
Ensam är man, och ingenting är det, som förströr, annat
än kråkorna, som vandra fram öfver plöjslorna och plocka
efter mask. Karlen tyckte, att tankarna tillkommo så lätt
inne i hans hufvud, som om någon hade hviskat dem i
hans öra. Och eftersom han sällan kunde tänka så redigt
och snabbt som denna dag, blef han glad och upplifvad
af det. Han började tycka, att han gjorde sig onödiga
bekymmer, han sade till sig själf, att ingen begärde af honom,
att han skulle störta sig i olycka.
Han tänkte, att om hans far lefvat nu, skulle han
frågat honom om detta, såsom han brukat fråga honom
till råds i alla svåra saker. Han blef otålig öfver att icke
fadern var till hands, så att han kunde få spörja honom.
»Visste jag bara vägen,» sade han och började le och
glädjas åt tanken, »så skulle jag nog gå till honom. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
