Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingmarssönerna. Berättelse af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han följde småleende efter plogen, som nu framskred
helt sakta, som om hästarna behöfde hvila. När han kom
fram till dikeskanten drog han in tömmarna och höll stilla.
Han hade blifvit alldeles allvarsam.
»Det är märkvärdigt, då man frågar någon till råds,
då märker man själf, hvad som är rätt, ännu medan man
frågar, då ser man på en gång hvad man inte kunnat
fmna ut på hela tre år. Nu skall det få bli, som Gud vill.»
Han kände, att han måste göra det och på samma
gång syntes det honom så tungt, att allt mod förgick
honom, då han tänkte därpå. »Må Gud stå mig bi,»
sade han — — —
Emellertid var ej Ingmar Ingmarsson den ende, som
var ute, i den tidiga morgonstunden. Nere på en stig,
som slingrade fram mellan åkrarna, kom en gammal man
gående. Det var ej svårt att se hvad han hade för
yrke, ty han hade en lång rödfärgsborste på axeln och var
nedstänkt af färgfläckar alltifrån mössan och ända ut på
skospetsen. Han såg sig ofta omkring, såsom vandrande
rödfärgare bruka, för att fmna en gård, som var omålad
eller en, där färgen var urblekt och afregnad. Han tyckte
sig se än en, än en annan, som passade honom, men hade
svårt att bestämma sig. Ändtligen kom han upp på en
liten kulle och fick syn på Ingmarsgården, som låg stor
och väldig nere på platta dalbottnen. »A, Herre Gud,»
sade han högt och tvärstannade i sin glädje, »storstugan
har ej varit målad på hundra år, den är ju svart af ålder,
och uthusen ha aldrig sett färg. Och en sådan mängd
byggnader,» utbrast han, »här har jag arbete ända till
hösten.»
Han hade icke gått långt, så varseblef han en karl,
som gick och plöjde. »Se där är en bonde, som är bosatt
här och känner till trakten,» tänkte rödfärgaren, »äf honom
kan jag få veta hvad jag behöfver veta om gården där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
