Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingmarssönerna. Berättelse af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu tror jag du reser i morgon,» sade han och slog
knyt-näfven mot sängkanten. »Nej, men att mor kan tro, att
hon får mig att stanna hemma med det, att hon visar mig,
att Brita ej tycker om mig.»
Han dunkade gång på gång mot sängkanten som om
han i tankarna slog ned något hårdt, som gjorde
motstånd. »Nu vill jag dock pröfva på den här saken än en
gång, jag. Vi Ingemarer börja om på nytt, vi, då något
gått galet. — Ingen riktig karl kan låta sig nöjas med att
ett kvinnfolk går och blir tokig af agg till honom.»
Aldrig hade han känt så djupt hvilket nederlag han
lidit, och han brände af längtan efter någon sorts
upprättelse.
»Det vore väl tusan, om jag ej skulle lära Brita att
trifvas på Ingmarsgården,» sade han.
Han gaf sängkanten ett sista slag, innan han reste
sig för att gå ut till arbetet.
»Så säker som jag är, att det är Stor Ingmar, som
skickat hit Kajsa, för att jag skulle komma att göra den
här stadsresan.»
IV.
Ingmar Ingmarsson hade kommit in till staden och gick
sakta upp mot det stora länsfängelset, som reste sig i ett
präktigt läge på en liten kulle ofvan stadsplanteringen.
Han såg sig ej omkring, utan gick med de tunga
ögonlocken nedfällda och släpade sig fram så mödosamt, som
om han varit en utgammal man. Han hade de svarta
klädeskläderna på sig och stärkskjorta, som han redan
hade knycklat till. Han var mycket högtidligt stämd, men
alltjämt ängslig och motsträfvig.
Ingmar kom upp på grusplanen framför fängelset, såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
