Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter till min hustru af Gustaf af Geijerstam - Bröllopsdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dina ögon drömde stora,
och din mun fick smärtans drag,
och jag vet, du tänkt som jag:
»Lefva är att allt förlora».
När min själ ej längre flög,
vingen brast i hopplös nesa,
tänkte vi, att himlen ljög
på vår korta bröllopsresa.
Men ditt ögas stumma aning,
vet du, hur jag tolkat den?
Jag har tydt den som en maning
när jag vill, jag ser den än,
hälften hopp och hälften fråga.
Den har följt mig som en plåga,
ty den innebar ett kraf
på hvad lifvet tog och gaf.
Den var dunkel som en fara,
djup som sorgen på vår jord.
Och den sade utan ord:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
