- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1901 /
70

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trädet på godt och ondt af Ellen Key

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det är våra hemseder, våra minnen, vårt samfundsskick,
våra framtidsförhoppningar — allt detta som blifvit blod
af vårt blod — hvilket stiger fram som syn eller susar
som sång hvarhelst vi än färdas; hvilket fyller oss med glädje
när vi i fjärran land återfinna ett drag från vårt eget eller
möta ett erkännande af vår folkliga egenart 1

Men nationalkänslan kan dock icke åt den utvecklade
människan gifva det stora, allomfattande samstämmandet
med sig själf, så länge ej nationen som helhet söker att
nå den höga ståndpunkt, från hvilken all dess sträfvan blir
identisk med dess egna bästa möjligheter och minnen.
Den fördomsbefriade och framtidsanande människan kan ej
i sin egenskap af medborgare njuta den lyckliggörande
känslan af öfverensstämmelse med sig själf så länge hon
rundt omkring sig hör sitt folk döma efter andra värden,
mäta med andra mått än hon själf gör det. Så länge man
med patriotismens namn smyckar de orättrådigheter, hvilka
gagna ens eget folk, måste de, hvilka nått en högre
utveckling af sin fosterlandskänsla, lefva utan möjligheten att
helt kunna samtycka till sitt folks sträfvanden och syften.

*



Man ser stundom på altaren från antiken olika sidor
ägnade åt olika gudomligheters bilder. Och sådant ter sig
ännu det altare, där folken offra åt fäderneslandet. Hatet
och orättrådigheten äga där sitt rum, lika väl som kärleken
och offervilligheten. Först när endast dessa senare möta
oss från fosterlandskänslans altare, först när där offras, ej
vid skenet från krigets röda och rykande facklor, men
under morgonljusets hvita glädje, då skola de högst
utvecklade, samman med de enklaste, där kunna böja knä
utan att sålunda känna sig tillbedja afgudar.

Paris, september 1900.

Ellen Key.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1901/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free