Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från riksdagsmännens färd till höga Norden, sommaren 1900 af Julius Centerwall. Med 13 bilder och 1 kartskiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppskattas till en längd af fyra tusen meter. För dess
tillgodogörande har man byggt dels en cirka fem kilometer
lång järnväg från stationen Malmberget till Tingvalls kulle,
dels en sådan upp till foten af Välkomman. — Den årliga
malmbrytningen uppgår nu till åtta å nio hundra tusen ton,
som öfver Luleå utskeppas hufvudsakligen till Tyskland;
en del går ända till Österrike.»
Tåget förde oss fram till Tingvalls kulle; en trappa
ledde upp till vägen som för utmed bergets sida till
malmbrytningsfältet. Vädret var för dagen vackert nog
och lapplandsmyggen, som vi hvarken förr eller senare
hade någon känning af, svärmade omkring oss i ansenlig
mängd. Och att den i allmänhet plägade utöfva en liflig
verksamhet, kunde man se redan däraf att myggflor
tydligen tillhörde arbetarnas utrustning; då det ej behöfves,
svänges det upp omkring hufvudbonaden. Långa alpstafvar
af björk med skarpa metallspetsar utdelades och fmgo
sedan medtagas som ett minne.
Trots stafvarna var det nog en och annan som pustade
smått där han gick i det långa ormande tåget upp mot
kullens topp De som hoppats att utsikten skulle belöna
deras mödor, blefvo ej så litet besvikna. I vanliga fall är
den syn man har däruppifrån hänförande: Lina-älfvens
gröna dal med mörka skogar och blåa sjöar och kedjor af
fjäll vid horisonten. Men det mulnade allt mera och
slutligen drog regndisen en om ock tunn ridå för det vackra
skådespelet.
Egentligen var det väl ej för utsiktens skull som den
något ansträngande promenaden hade företagits, utan för
att se på malmbrytningen. Spetsen af kullen, där vid
konungens besök 1894 en vacker paviljong reste sig, fanns
ej mera. I stället blickade man ned i Kung
Oscars-grufvans vidöppna schakt med svarta människofigurer,
uppkrupna mot väggarna, i hvilka det borrades under klingande
hammarslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
