Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I spegeln. Skiss af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I spegeln.
Skiss af ANNA WAHLENBERG.
(£±
fdet vackra rummet sken vårsolen in i en bred ljusflod,
som sträckte sig öfver mattan ända bort till
schäslongen, där den lade sig öfver den sjukas filtomsvepta fötter,
hvarefter den spred sig öfver väggen, lyste upp partier af
taflorna och glittrade på ramarna.
Den sjuka låg och såg åt fönstret på de friska
krukväxterna, hvilkas blad blefvo saftigt ljusgröna när solen
silade sig igenom dem, och på den blå himlen, som syntes
så oändligt hög, där den blickade ned genom de öfversta
rutorna.
Sådana härliga dagar som denna tyckte hon sig alltid
sämre. Hon hade i hela sitt lif varit en verksam och
rörlig människa, och när yttervärlden, som nu, lockade med
en särskild makt var det ännu värre än vanligt att känna
sig förlamad af det smygande onda, som tum för tum tog
hennes kropp i besittning och stal krafterna ifrån henne.
Af och an kastade hon sig på kuddarna utan att
finna någon ro. Och strax stack den påpassliga
sällskapsdamen in sitt leende ansikte genom den öppna dörren.
Vid minsta ljud var hon alltid till hands.
»Är det något Louise önskar?»
»Önskar! Då skulle jag väl ha ropat på Marie.»
»Jag tänkte bara det kunde vara något ändå.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
