Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I spegeln. Skiss af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att glädja sig åt under sin lefnad. Föräldrar och
närstående hade ryckts bort omkring henne, så att hon lämnats
så godt som utan anhöriga, och de band, som fästat henne
vid andra människor, hade alla visat sig sköra, antingen
det nu berodde på henne själf eller den andra parten.
Folk sade att hon var nyckfull, oresonlig och misstänksam,
men så hade hon också blifvit besviken i hvarje
förhållande, hvari hon stått till en annan, ända ifrån sin första
ungdomskärlek och till de tycken hon nu för tiden kunde
fatta för sina tjänstflickor.
Det hände emellertid aldrig att hon såg sig i spegeln
utan att hon blef vid ändå sämre humör än förut.
Liksom på allt annat fann hon sig äfven besviken på sig själf.
Hon hade alltid känt en omätlig törst efter allt vackert,
behagfullt och fint, och så stirrade denna afskräckande,
förtorkade bild henne till mötes ur glaset. Och det skulle
vara hon själf. Det var det outhärdligaste af alltsammans.
Hon kastade häftigt spegeln på bordet.
»Aj, jag tror ‘‘Marie föresatt sig att slita af mig de
stackars hårstrån jag har kvar,» skrek hon och tog sig åt
hufvudet. Humöret måste ha luft.
Och fröken Marie, ständigt saktmodig och leende,
försökte flyga ännu lättare med kammen. Men det var
ändå inte till lags.
»Jag var dum, som inte väntade tills Hilda kom.
Hon skulle nog ha hjälpt mig,» sade den gamla damen
matt, som om hon känt sig maktlös öfverlämnad i en
tyranns våld.
Denna sista elakhet var likväl mer än fröken Marie
kunde stå ut med. Hon knep ihop de leende läpparna,
och såg för ett ögonblick allt annat än mild ut.
»Ingenting är förstås bra om inte fröken Bernhart
gör det,» sade hon hvasst.
»Just det ja Finns det någon, som har en smula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>