Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige i Paris år 1900 af Carl Forsstrand. Med 15 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
obetydlig och den af jordbrukets redskap och alster samt
näringsämnen så underhaltig eller snarare så ensidigt
punsch-haltig, att det var en lättnad, att få vända den ryggen
och efter ett besök i Separators paviljong, som både var
en heder för Sverige och en stor attraktion för alla
mjölkamatörer, förflytta sig till konstpalatset för erhållande af
några mindre materiella och mer upplyftande intryck.
Om jag emellertid för egen del äfven här beträffande
Sveriges deltagande och icke blott vid första visiten utan
ock vid många följande besök blef besviken, så vill jag
gärna erkänna, att jag ej är konstspecialist och följaktligen
saknar förutsättningarna för vår utställnings bedömande.
Det sunda förnuftet uppfattade emellertid, att den åt vår
konstafdelning upplåtna platsen var ofördelaktig såväl i
af-seende på utrymme och läge som belysning, och att den
fåtaliga samlingen konstverk ingalunda visade prof ens i
urval på hvad vårt land för närvarande såväl i målning
som skulptur verkligen kan prestera. Att äfven här funnos
särdeles värdefulla och anslående detaljer, såsom till
exempel Zorns, Wahlbergs, Hagborgs och Lilljefors’ dukar, är
ju naturligt; men det hela var för fattigt och anspråkslöst,
i synnerhet vid jämförelsen med andra länders och ej minst
med våra skandinaviska grannars, och det torde ej vara
ogrannlaga, att beteckna intrycket af det konstverk, som
väntades blifva afdelningens stora clou, nämligen Nils
Forsbergs med så mycken spänning motsedda Gustaf 11
Adolfs-tafia, som en missräkning. Dock härom må de
konstförståndiga tvista, medan det ganska allmänna omdömet,
åtminstone i Paris, om att utställningen var
otillfredsställande bör mana våra konstnärskretsar att en annan
gång söka genom enighet och uppoffring af kotteriintressen
uppnå ett gynnsammare resultat.
Till sist några ord om den af våra
utställningsafdel-ningar, som i denna korta revy kanske bort nämnas först,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
