Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S. A. Hedlund. En minnesruna af Karl Warburg. Med 3 porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på 1850- till 1870-talen, i synnerhet under de båda första
årtiondena efter seklets midt. Detta skede kännetecknas i
motsats så väl till det föregående som det efterföljande
däraf, att det är de enskilde redaktörernes personligheter,
som i högre grad än vare sig förut eller efteråt göra sig
gällande. Väl sant, att vi förut i vår politiska press ägt flere
utpräglade personligheter: exempelvis J. Johansson, Hierta,
Dalman, Theorell, Askelöf, Palmblad, men tidningarna hade
under deras regemente likväl i ej obetydlig mån skrifvits
af frivillige medarbetare, som voro angelägna att icke synas;
spåren ledde stundom upp ända till konungaborg eller
åtminstone till statssekreterarerum, för att nu ej tala om
de medarbetare, som redaktörerne voro angelägne ej måtte
synas.
Och i våra dagar, då tidningstekniken ofta hotar att
undanskymma den publicistiske skriftställaren, hafva de
stora tidningarnas chefer att sköta ett så väldigt maskineri
och anlita så många krafter, att deras egna personligheter
ofta träda i bakgrunden.
Så var icke fallet under 1850—60-talen och ännu
långt ner på 1870-talet. Då var tidningen i vida högre
grad än förr sin redaktörs språkrör. Dess »ledande»
spalt var ett burspråk, från hvilket herr Ploug eller herr
Bille, herr Sohlman eller herr Hedlund, herr Stabell eller
herr Friele höll sina dagliga tal till sina lyssnande skaror,
och fastän det efter engelskt mönster icke stod namn under
artiklarna, såsom i de franska bladen — ej ens något litet
märke, som i de tyska — så visste dock en hvar, att den
spalten tillhörde tidningens redaktör, och under polemiken
nämnde man helt ogeneradt sin motpart vid namn och gaf
»herr Hedlund» eller »herr Ploug» ordentligt besked för
hvad Handelstidningen eller Faedrelandet skrifvit. Men
under sådana förhållanden spelade personligheten hos
tidningens hufvudredaktör — både hans intelligens och hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
