Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S. A. Hedlund. En minnesruna af Karl Warburg. Med 3 porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Gunnar Wennerberg, någon tid hans rumskamrat,
kallade honom också »polyglotten» — men studierna afbrötos
långa tider af konditioner; vid tjugufyra års ålder aflade
han emellertid filosofie kandidatexamen; förhållandena
drogo honom likväl åter ut på kondition, och hans redan
skrifna afhandling för graden blef aldrig ventilerad.
Visserligen hade Johan Henrik Schröder förespeglat honom att
blifva docent i isländskan, men Hedlund afstyrktes från
tanken härpå dels af Israel Hwasser, som visat honom
synnerlig välvilja, dels af Geijer, hvilka båda öfverensstämde
däri att han borde blifva »en praktisk man, sådan som
tiden kräfde»; den senare — Geijer — med det
karakteristiska tillägget: »Ni blir för resten aldrig docent under
Schröder. Möjligen skulle min son Alfred kunna blifva
det, eftersom jag stått på biskopsförslag i Karlstad.»
Hedlund kände sig ock mera dragen till tidens
praktiska spörsmål och sociala frågor än till akademiska
vetenskaper. Vid denna tid utkom Torsten Rudenschölds skrift
om ståndscirkulationen. Hedlund liksom hans äldre broder
rönte djupa intryck af denna skrift och hans åtrå var under
denna tid att kunna uppträda som biträdande
folkskolelärare vid sidan af den ädle författaren. Det var en
uppfattning, som därunder särskildt gjorde sig hos honom
gällande, nämligen det rätta begreppet af ordet bildning, hvilket
enligt hans mening fattades allt för ensidigt, när det blott
förstods såsom vetande med åsidosättande af hågens ädelhet
och hjärtats godhet. Ett frö till denna uppfattning hade
lagts i ett därför mottagligt sinne af dåvarande docenten i
filosofi Sigurd Ribbing, då han en vacker sommarafton
vandrade med sin kollegiant S. A. Hedlund från
Eklunds-hof till Uppsala och samtalet rörde sig om teoretiska
spörsmål. På en gång stannade båda, och med blicken riktad
mot den aflägsna horisonten uttalade läraren: »Käre, det
lönar sig så litet att tala härom, blott ett är positivt och
varaktigt: det goda.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
