Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S. A. Hedlund. En minnesruna af Karl Warburg. Med 3 porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kall älskade han, och han uppfattade egentligen tidningen
som en kateder, från hvilken han predikade för allt folket.
Ty han var framför allt — har det med skäl sagts —
en pedagog. Denne lärare hade goda ord; men också
färla, när det gällde. Han ville uppfostra sina läsare,
han bar icke namnet »magister» för ro skull.
»Han-delsmagistern», som några år framåt var den ende
tidningsredaktören på platsen och många år fram i tiden
den afgjordt öfverlägsne, fick helt naturligt härigenom en
stor makt. Västgötarne nere vid Göta älf fingo nu sanna
västgötalagens gamla ord: att »flppsvenskar äga konung
taga så ock vräka». Ty denne uppsvensk afsatte många
af deras idoler och uppsatte nya. Han ville ej blott
undervisa sin publik utan ock elda den. Han var ej blott
pedagog utan lika mycket stridsman för de idéer, som lågo
honom om hjärtat.
Den brandröda färgen hos »den unge fyr», som en gång
sändes ut för att skildra revolutionärerne på kontinenten,
skiftade väl sedan i blekare nyanser, allt eftersom
erfarenheten och insikten lärde honom inse klyftan mellan teori
och verklighet, men innerst inne förblef han sin ungdoms
frihetskärlek trogen, och i motsats till många af sin
sani-tids frihetsvänner af den gammalliberala skolan drefs hap
icke af utvecklingen öfver i ett konservativt läger utan
försökte förstå de nya makter, som trädde fram och kräfdé
plats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
