Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vildrenen längtar till fjället. Ett jämtlandsmotiv af Saxon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ingen vet bättre än jag, huru sant du talar,»
tröstade jag.
»Jag yet nog, att det är sant,» svarade hon, »men
jag skulle i alla fall inte ha sagt det, då det kunde såra
er, som var så snäll mot oss.»
»Den, som kan vara så finkänslig som du just nu visar
dig vara, sårar inte.»
Hon nickade till, och en glimt af tacksam glädje sköt
fram i hennes ögon. Och så kom det utan öfvergång:
»Och så skall jag lära mig att sjunga många sånger,
som de andra häruppe sedan skola få lära af mig. Och
på så mycket, som jag nu förgäfves frågar far och andra
om, skall jag finna svar.»
Jag nändes icke att låta något misstrons moln stiga
upp på denna förhoppningarnas ljusa himmel.
Ett par år därefter fick jag i en Stockholmstidning
läsa skildringen af en jämtsk lappkaravan, som var ute på
förevisningsturné och ärnade sig till utlandet. Ledarens namn
var angifvet — det var min talföre och rätt smarte
bekanting Tomas Andersson. Af skildringen trodde jag mig
vidare finna, att Ragni var med. Kära lilla vildren, har
du glömt dina barndomsideal eller förtäres du af längtan
till ffället ?
På sommaren ett år senare var jag några dagar i
Stockholm på hemväg från Italien. En dag, då jag satt
på ett kafé, fann jag bland uppasserskorna en profil, som
stack af mot de öfrigas. »Är det en japanska?» frågade
jag mig. I detsamma vände hon mig ryggen och gick.
Ja, kroppslängden och figuren kunde godt passa på en
dotter af soluppgångens land, och hon hade denna sällsynt
mjuka gång, som jag annars sett endast hos unga lappkvinnor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
