Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vildrenen längtar till fjället. Ett jämtlandsmotiv af Saxon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fingo vädja till barmhärtigheten för att komma från en
stad till en annan. Lappen brukar inte ha svårt för att
tigga, men far har alltid varit lite stoltare än många andra,
och jag led af blotta tanken på att äta nådebröd. Så
be-gynte far att dricka — ena gången för att han var ledsen,
andra gången för att han var glad — och hans smak för
det starka tilltog hastigt. I samma mån slappades hans
förmåga att sköta det hela. Underrättelserna hemifrån
voro heller icke goda. Jag vågade ej visa far, huru
för-tviflad jag var, ty då blef han bara ond — jag hade ju
afrådt honom så mycket från hela turnén, men han hade
dock satt sin vilja genom; och nu ökade min sorg hans
själfförebråelser. Men när jag blef ledsen, gick jag ut till
renarna. De sågo på mig med sorgsna ögon. Jag tog
dem om halsen, lade mitt hufvud mot deras och grät.
A, det gjorde så godt att på kvällarna få låta allt det
tunga, som samlat sig på en under dagens lopp, liksom
flyta bort i tårar...»
Nu droppade tårarna så ymnigt ur hennes ögon, att
jag förstod, att hon äfven nu hade lidanden, som behöfde
gråtas bort. Jag sade dock ingenting.
»Det dog så många renar för oss. De ledo så mycket
af den starka hettan på sommaren. Där nere hade de
inga snödrifvor att hvila ut på, när de behagade, såsom
om sommardagarna i fjället. Ondt om renmossa var det
ibland också. Det finns ingen sådan söderut, utan vi fingo
taga sådan hemifrån Jämtland. Tre uppsättningar af renar
dogo ut för oss. Af de nya, vi efterskrefvo, kommo
somliga fram i det ömkligaste tillstånd, några kommo ej fram
alls... Ja, det var ett elände utan like.»
»Nå och slutet på historien?»
»Det var att vi måste vända hem alldeles utblottade.
Under denna färd hade far, som ändå var en af de mera
bärgade fjällmännen i sin trakt, förlorat allt hvad han ägde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
