Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Antingen — eller. Berättelse af Elisabeth Kuylenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Till våren, hoppas jag, Edith lilla. Du vet ju själf,
att allting har blifvit dyrare, och man kan inte ordna ett
hem med två tomma händer.»
»Ännu ha vi bägge arbetskraft, Tord, men Gud skall
veta, att ett sådant förhållande som vårt med årslång
pinande väntan, hänsyn mot fördomar, varsamhet inför
hjärnspöken, sliter upp arbetsdugligheten.»
»Käraste Edith, jag har inte kunnat handla på annat
sätt, mamma och systrarna ha också anspråk på mig, det
vet du.»
Hon teg länge, drog, kanske i tankarna, af sig vänstra
handens handske, den högra behöll hon på, och sade
slutligen med en röst, sträf af tillkämpadt lugn:
»Ja, jag vet det.»
»Nå, där ser du — och det är en plikt, som jag
inte kan undandraga mig.»
»Säg, att du inte vill.»
»Men Edith då —»
»Ja, Tord, jag upprepar det. Du går där och låter
dem kela med dig till din moral, hela ditt ansvar mot
den du bedt bli din hustru blir till en ledmjuk maskfilosofi.
Du tycker, att vi ha tiden för oss; du har det godt hos
dem och godt med mig, godt också med dina egna tankar,
ty naturligtvis är du en exemplarisk son.»
»Ja, det smickrar jag mig med,» inföll han litet stött.
»Du får nu också valet, Tord, emellan kärleken till mig
och den till ditt hem. Jag vill inte dela, inte vänta längre.
På vårt arbetes sammanlagda arbetsreveny kunde vi lefva,
och du vet lika väl som jag, att de dina inte därför skulle
lida nöd. Men du är feg, Tord, nu är det hårdaste,
fulaste ord jag vet, uttaladt, det måste ut. Det har bränt
på tungan som eld, och det har nästan dödat min kärlek.»
Hon talade häftigt, stötvis för att hindra den
tillbaka-tvingade gråten att bryta fram. Nu såg hon på honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
