- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1901 /
232

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Psalmen.“ Novell af E. Walter Hülphers

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gneds mot en stam eller prasslade. Och rundt omkring
mörka, tunga skuggor under en ljus himmel, där månen
satt och blänkte silfverhvit, medan vinden sakta prasslande
då och då drog fram genom säfven.

Det var dit »Psalmen» helst drog sig om nätterna och
stod gömd inne i något snår med framsträckt hals och
spejade.

Och han gjorde så också denna afton och tittade på
hur månskenet gjorde en lång blank strimma ute i det
blanka, svarta myrvattnet.

I en hög fura sitter tjädertuppen med hufvudet under
vingen och sofver. Men uppför stammen är det något
som smyger: en smidig mård. Försiktigt sätter han in de
hvassa klorna i den skrofliga, bruna barken. Nu stannar
han med buken tryckt tätt intill stammen, själf likt ett
barkflak fastväxt vid stammen, orörlig. Det är endast
ögonen som speja. De brinna som små gröna eldkol i
det spetsiga hufvudet.

Allt är tyst, och så börjar han åter klättra. Äter
stannar han att vädra och speja ocho lyssna, ty
bevarelse-instinkten är större än hungern. Äter bär det uppåt.
Högre och högre kommer han.

Och där uppe sitter tjädertuppen med hufvudet under
vingen och sofver.

Då brakar en gren i skogen.

Yrvaken, spritter den sofvande tjädern till och sträcker
oroligt fram hufvudet. Men mården trycker sig tätt intill
furan skälfvande af fruktan att förlora sitt byte och af
fruktan för sig själf. Där nere kryper »Psalmen» ihop i
busken. Kanske är det de, som äro ute och leta efter
honom. Det är bäst att vara på sin vakt.

Då stiger det på stigen med lätta, snabba steg. Det
är fötter vanda att finna stigarna i nattskogen. De komma
närmare. Nu skymtar det hvitt i gläntan under månskenet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1901/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free