Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Psalmen.“ Novell af E. Walter Hülphers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O
Ater ett skrik! Ett plumsande! En hög våg sätter
näckrosknopparna och bladen i vaggning. Den går utåt
sjön, blir mindre och mindre, dör.
Några bubblor stiga upp ur det mörka djupet, åter
en, en sista. Så blir det still.
Nu sofver tjädern åter med hufvudet under vingen.
Det är så världens gång.
Han sofver och drömmer. Han anar inte faran. Han
väntar inte mården, som smyger uppför stammen, högre
och högre, närmre och närmre.
Då brakar det till i skogen. Tjädertuppen kämpar
sin sista kamp. Vingarna dåna, grenar brytas. En minut
blott! Sen blir det tyst.
Långt ute på vattnet är det någon som gråter, långt
under dimman. Det är väl en lom.
Men utför stigen, neråt byn är det en som löper för
brinnande lifvet. Han springer med vidt utbredda armar,
snubblar, glider, hoppar och halkar. Så springer han som
jagad af furier, tills skogen glesnar och viker ut för byn.
Så springer han tills han når förstubron till stugan, där
bonden tagit honom i hus.
Här faller han omkull som död, »Psalmen».
När han vaknade till lif stod en af gårdsdrängarna
och ruskade honom i armen. Det var tidigt på morgonen
och solen gnistrade i daggen och skatorna skrattade borta
i skogsbrynet.
»Så har du kommit hem nu igen, ’Psalmen’?»
Men »Psalmen» gnuggade sig i ögonen, och såg sig
yrvaken omkring.
Han hade drömt så underligt.. . och så länge . . .
Men hvar var han?... Han kände nog igen sig... Men
allt var så nytt och så förändradt... Så länge han måtte
ha sofvit 1
Då frågade han drängen hur länge han sofvit vid pass.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
