Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor, med 4 porträtt - Anton Niklas Sundberg, af Harald Wiegelgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DÖDSRUNOR.
Anton Niklas Sundberg.
Den svenska statskyrkan har under ett halft
århundrade i Anton Niklas Sundberg haft en af sina mest
framstående representative män, under trettio år sin främste
biskop. Han har icke med »prästeståndet» försvunnit ur
vårt politiska lif utan ända tills åldern bröt hans krafter
både varit medlem af och fört talmansklubban i den nya
riksdagens båda kamrar. Och att han icke, som
företrädaren Reuterdahl, suttit vid konungens rådsbord, eller,
som ingen protestantisk prelat i Sverige, i egenskap af
statsminister där intagit främsta platsen, beror endast på
hans egen oböjlighet, icke på uteblifven kallelse. Så
världslig var icke biskoparnas primus. Han hade ju
världsliga bestyr mer än nog som ärkebiskop och prokansler.
Sundberg var en utpräglad personlighet och satte sin
personliga prägel äfven på den kristendomsbekännelse, han
icke blott å kyrkans utan jämväl å egna vägnar orubbligt
vidhöll. Det var enheten i uppfattning af kristendomens
läror, som för honom innebar kyrkans och den enskildes
kristendom, icke individens kristliga lif som skulle bilda
utgångspunkten för församlingen, hvilken då icke hade
utsikt att bilda en kyrka. Väldigt har han stridt för kyrkans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
