Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor, med 4 porträtt - Anton Niklas Sundberg, af Harald Wiegelgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sundberg var son af en handtverkare i Uddevalla,
där han föddes den 27 maj 1818. Ifrån Göteborgs skola
och gymnasium blef han student i Uppsala 1836. Biskop
Wingård i Göteborg hade redan under gymnasiitiden
bemärkt honom och när han som ärkebiskop och prokansler
återsåg den unge studenten fortfor bevågenheten och alstrade
många goda råd. Sundberg hade en fast vilja att väl taga
sig fram i världen, han säger själf att han var äregirig.
Men att den prästerliga banan skulle föra honom till målet,
därom var han icke alldeles ense med sig själf när han
som magister primus, öfverhöljd af »Laudatur», skulle
besluta sig, hur valet af framtid borde bestämmas. Då var
det, om ock icke uteslutande, Wingård som påverkade
hans beslut att ägna sig åt den svenska kyrkans tjänst.
Den ståtlige unge mannen vigdes af Wingård till präst
1845, sedan han aflagt teologie kandidatexamen och utan
disputation kallats till docent i symbolik och dogmhistoria.
Men han utgaf två år senare ett latinskt lärdomsprof,
om skillnaden mellan de teologiska skolorna i Antiochia
och i Alexandria under tredje och fjärde århundradet, fick
därpå andra förslagsrummet till första teologiska adjunkturen
i Lund och utnämndes till tjänsten af kanslern, kronprinsen
Karl. Kort efteråt utnämndes Wilhelm Flensburg till andre
adjunkt. Båda fingo prebendepastorat, båda voro Hegels
och blefvo Kliefoths lärjungar. Båda blefvo snart
professorer. Och då deras teologiska ståndpunkt angreps,
upprättade de, i förening med professor E. G. Bring, en egen
tidskrift till försvar för sin ståndpunkt. »Svensk
Kyrkotidning» utgafs af dem i Lund, tills den upphörde när
redaktörerna blifvit biskopar. Kyrkan och kyrkoordningen,
kolpotörväsendet och religionsfriheten, förnufts- och
samvetsfrihet med mera af samma ingripande natur utgjorde
föremål för utförliga uppsatser och skärpan i uttryck gaf
ingalunda motståndarnas efter. Religionsfriheten hörde icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
