Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor, med 4 porträtt - Göran Fredrik Göransson, af Axel Wahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medlem af borgerskapets femtio äldste och var ett par år
dess ordförande.
Under denna tid deltog bland annat G. såsom stiftare
och styrelseledamot i de tre första, större industriella
företag, som grundades i Gefle i slutet af 1840- och början
af 1850-talet, nämligen Strömsbro Bomullsspinneri, Gefle—
Dala järnväg och Korsnäs Sågverksbolag.
Ar 1854 inköpte firman Dan. Elfstrand & C:o en
tredjedel af Högbo bruk i Gestrikland samt två år senare
hela bruket. Och detta gaf uppslaget till en helt och
hållet ny lifsriktning för G., som dittills icke direkt haft
att göra med järnindustrien, hvilken ej långt därefter genom
G:s kraftiga insats fick en långt snabbare utveckling än
som eljes — efter all sannoliket — blifvit fallet.
Det var under en resa i England 1857, som G. först
hörde talas om en af Henry Bessemer projekterad ny
färskningsprocess, hvilken af snart sagdt hela dåtidens
metallurgiska värld betraktades med stor misstro. G. insåg
genast, hvilken ofantlig fördel den nya processen borde
kunna erbjuda vårt land, tack vare våra rena malmer och
rikliga tillgång på vattenkraft, och enär dessutom Bessemer
själf ansåg problemet löst samt erbjöd sig att ordna med
anskaffandet af nödiga apparater för metodens realiserande
i Sverige, beslöt G. att ingå i det konsortium, som bildats
för att köpa Bessemers svenska patent.
Såväl vårt eget lands som utlandets tekniska litteratur
har under de senast gångna åren innehållit detaljerade
skildringar af de oerhörda svårigheter G. hade att
öfver-vinna, innan den nya färskningsmetoden verkligen blef
praktiskt användbar. Här torde emellertid ett närmare
ingående på dessa ej vara af nöden. Vare det nog sagdt
att Bessemer, då G. af honom köpte patentet, hade
problemet långt ifrån löst, utan tvärtom slutligen själf i
för-tviflan var färdig uppgifva hoppet om framgång, samt att äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
