- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1902 /
41

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eftersommar. Berättelse af Mathilda Malling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

höjde plötsligt hufvudet och såg ångestfullt — frågande,
bedjande — upp till honom. Han mötte hennes blick
och — han förstod den.

I det han hastigt vände sig rakt emot henne, sade
han beslutsamt, med låg och allvarlig röst:

»Men nu äro vi ju så goda vänner, fröken Astrid,
att Ja8 ju nog kan tala om henne — med er. . .

»Ja,» fortfor han och smålog litet tvunget, då hon
inte svarade, »jag har naturligtvis varit kär i henne,
jag, som så många andra.» Och då Astrid ännu icke
sade något, blott såg på honom, tilläde han:

y>Mer än många andra ...»

Han gick ännu ett par slag fram och tillbaka på
golfvet och började därpå berätta — lågmäldt,
utförligt, liksom om det beredde honom nöje och lättnad
att ändtligen få tala om Frida med en som kände
henne.

». . . Vi äro från samma trakt i norra Blekinge,
hon och jag, och ha känt hvarandra i hela vårt lif.
Gubben Kars bekostade till och med, af vänskap för
far min, sista hälften af mina studier i Lund, och den
sommaren jag tagit kandidaten, bjöd han mig följa
med honom och Frida till Norderney, där de
brukade ligga och bada. Han är som ni kanske vet,
mycket förmögen . . . Men när jag nu tänker på det,
så tror jag sannerligen, att meningen egentligen var,
att jag skulle hjälpa honom med att hålla reda på
tösen ...»

Astrid svarade ingenting, satt bara med nedslagna
ögon och hörde på. Han skrattade tvunget åt sina
egna ord och såg inte längre på henne. »Det är nu
öfver tio år sedan,» tilläde han ut i luften.

»Å, ni vet inte, hvad jag led och plågades denna
sommar! Frida hade alltid, ända från min tidigaste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1902/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free