- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1902 /
44

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eftersommar. Berättelse af Mathilda Malling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gram. Utan ett ord till förklaring, eller ursäkt, tog
hon det och öppnade det genast.

Medan hon läste, gick han liksom förut fram och
tillbaka på golfvet — då och då kastade han en hastig,
förstulen blick på henne. Hon vek långsamt ihop
brefvet och lade det lika långsamt tillbaka i kuvertet.

»Nå?» frågade han med ett något forceradt
småleende, i det han stannade midtför henne.

»Hon behandlar er ju precis som en bror,» sade
Astrid — hon skämdes nu bittert för sin egen
häftighet och tordes inte se upp. »Det där brefvet kunde
ni ju ha visat hvem som helst.»

»Ja . . . Ingen skulle visst bli mer förvånad än
Frida själf, om hon visste, att jag förtegat vår
bekantskap. Men . . . men . . . sådant kan inte förklaras.»
Han vände sig bryskt om.

»Nej, det kan det väl inte,» mumlade Astrid —
blott för att säga något.

Hon kände sig nu, då spänningen var öfver, till
den grad generad och olycklig, att hon inte visste,
hvar hon skulle göra af sina ögon, och blott önskade,
att hon väl vore borta och aldrig kommit hit. Han
hade gissat hennes hemlighet, hennes kärlek, och han
— hon märkte det tydligt — han kunde i detta
ögonblick icke riktigt besluta sig för — att taga emot den.

Tystnaden emellan dem blef mer och mer
plågsam. Han höll onaturligt länge på med att få upp
skrifbordslådan och omständligt lägga brefvet på dess
plats. Astrid stod och drog på sig sina handskar.

»Fröken Astrid,» sade han plötsligt beslutsamt
och harsklade sig. Ni får inte gå hem med det
intrycket, att denna gamla känsla för min
barndoms-och ungdomsflamma ännu egentligen spelar någon roll
för mig. Jag talar inte gärna om henne — men . . .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1902/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free