Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faddergåfvan. Skiss af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skulle det verkligen bli något dop af, så måste
det ske nu.
Psalmen sjöngs emellertid till slut och det var
endast orgeln som tonade utan att något ovanligt
förmärktes.
Men på en gång sträckte alla gubbarna och
gummorna på hufvudena. Sakristidörren hade gått upp,
och kyrkvaktaren kom skyndsamt och beskäftigt och
flyttade fram dopfunten. Och åter gick sakristidörren
upp, men då för en ung kvinna med ett barn, klädt
i lång hvit bärklädning, på sina armar. Efter henne
kommo faddrarna, några äldre anförvanter, och sist
en lång, utmärglad man med gråsprängdt, lockigt hår
och håliga kinder, men med ett par ögon, som lyste
och logo på ett stilla, fröjdefullt sätt.
Han var klädd i kappa och krage, men
handboken bar adjunkten, på hvilkens arm han stödde sig,
och under det han långsamt rörde sig fram mot altaret
tog han ingen enda gång sin strålande blick från den
unga kvinnan och barnet. Han såg ingenting annat
än dem.
Modern och faddrarna stodo redan samlade kring
dopfunten, och slutligen hade äfven han hunnit fram
och ställde sig på andra sidan om den. Med darrande
händer tog han handboken af adjunkten. Denne drog
sig tillbaka, men icke längre än att hans arm skulle
vara till reds om den behöfdes. Och så började
döpelseakten.
Klar och fast ljöd genom kyrkan den sjuke prästens
röst. Till denna hade sjukdomen ännu icke nått fram.
Den var i hans våld, och den steg och föll i mjuka,
djupa tonfall.
Icke ett ögonblick såg han upp eller omkring sig.
Det var blott på barnet han såg. Det var till det han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
