Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Hazelius. Minnesteckning af Harald Wieselgren. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under samma tid hade han på Ecklesiastikdepartementets
uppdrag fått deltaga i redaktionen af »Läsebok för
folkskolan» men då han ej var nöjd med denna beslöt han,
i samråd med dåvarande ägare af firman P. A. Norstedt &
Söner, att själf utgifva småböcker för folkläsning. Under
olika titlar utgaf han sådana åren 1868—74, af hvilka
flera i nya upplagor utgingo hela 1870-talet. Åt
språkbehandling och textåtergifning i den bland folket mest
spridda boken, bibeln, ägnade han grundligt studium och
offentliggjorde 1868 en afhandling om det svenska
bibel-öfversättningsarbetet. Manande ord riktar han åt språkets
målsmän. »Språkets manliga, starka, lena klang är ett
uttryck af ett folks lifskraft, mod och adel. Dess odling
är mätare af folkets. Dess förfall går hand i hand med
folkets ...» Nu är bibeln i sannaste mening en folkets bok.
»Hvilken omätlig betydelse har icke då bibelordet äfven
genom sin form? Kan någon annan dräkt vara detsamma
värdig än den, som är äkta fosterländsk? Hazelius vill
från de manliga dragen två allt »främmande smink»,
»borttaga hvarje vanprydnad, hemmagjord eller utifrån kommen,
århundraden buren eller gårdagen införskrifven», utan någon
falsk vördnad för »kyrkospråket», som för att förstås själf
måste öfversättas. 1 detta och i andra fall riktar han en
berättigad kritik mot den gamla och oafslutliga
bibelkommissionens några år förut utkomna öfversättning af
Nya testamentet.
Denna i »Svensk Litteraturtidskrift» offentliggjorda
uppsats väckte stor uppmärksamhet; åtminstone lekmän
gillade den till alla delar, om ock »kyrkospråkets» försvarare
ej kunde undanryckas väldet af vanans makt. En gren af
den praktiska skandinavism, som efter 1864 års olyckor
för Danmark begynt verka för nordiskt samarbete, tog
rättstafningen om hand och delegerade för nordens länder
samlades i Stockholm sommaren 1869. Som svensk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
