Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mol Allena. Berättelse af Sophie Elkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frågorna framställdes och besvarades som förut
i alldeles samma ordalag. Men efter en stund blef
den gamle fadern trött och fördes in i sitt rum för
att hvila, och han slumrade in och vaknade upp och
slumrade åter in och vaknade åter upp. Och sömnen
och uppvaknandet voro som ett spädt barns sömn och
uppvaknande. De andra sönerna voro för länge sedan
hemkomna och underhöllo sig på det kärleksfullaste
med den gamle, då han var vaken, och sutto tysta
bredvid honom, medan han slumrade. Under ett af
de vakna ögonblicken bjödo de nygifta honom farväl
för denna gång.
»Skola ni redan gå?» sade han och såg innerligt
bedröfvad ut. »Kunna ni inte åtminstone sitta hos mig
ett par minuter, så att jag ej är så mol allena?»
Den unga frun sade genast: »Elias har inte tid
längre, men jag kan stanna hos svärfar en stund.»
Men det ville gubben inte tillåta.
»Nej, för all del, lilla vännen skall gå med sin
man,» sade han ängsligt. »Lilla vännen skall inte gå
ensam på Stockholms gator, det gör inga anständiga
fruntimmer. Det måtte väl lilla vännen veta. Lilla
vännen skall gå med sin man. Hvem var det nu,
som var lilla vännens man? Jaså, min son Elias.
Nå, det var en nyhet. Ingen har berättat för mig att
min son Elias är gift. Jag får aldrig veta något, som
händer och sker. Men det händer och sker platt
ingenting nu för tiden.»
Då den unga frun kommit ned på gatan, sade
hon till sin man: »Han är förtjusande. Och en sådan
tur, att han kom att tala om gamla tider och att jag
fick höra det där om fröken Rudensköld och om
Fersenska mordet!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
